Mjavisst.

HEJ.
Jaha. Vad fan gör Emmy just i detta nu då tror ni?
Jo, det ska jag säga er.
Efter att ha tagit ett misslyckat försök till ett mysigt bad då varmvattnet tog slut precis när jag skulle tvätta håret och kroppen, så gick jag och fönade håret, tände massa ljus i mitt rum och fortsatte det jag har gjort princip hela dagen, Plugga musikteori. Vissa av er tänker nu "vad trevligt, vad roligt, vad mysigt" Typ, och ni andra tänker typ "Ursch vad tråkigt, ursch vad fail, ursch vad drygt". Faktum är att ni gott folk, har alla rätt. Det är lite blandat.
Men när det blir för svårt eller för jobbigt så höjer jag volymen till:
Och sjunger med det stammande "It's Difficult-icult-icult-icult!"
Så såhär ser det ut hos mig just nu:

Efter att jag har pluggat klart med det så ska jag fortsätta på en låt jag började skriva på tidigare idag,
Titta-


Ah, nu syns ju inte texten (offcourse) men jag kan avslöja lite vad som står:

*harklar mig*

Vers1
"Åh Duva, åh duva. Varför ska du bara äta bröd? Du borde få i dig något annat, annars duva kan dö, duva kan dö.
Åh Duva, Åh duva, varför kan ni inte föröka er med apor och bli en bättre art? Duva kan bli populär, duva kan bli populär"

Vers2
"Åh groda, åh groda! Varför hoppar ni ut på motorvägen? Groda kan bli överkörd, groda kan bli överkörd.
Åh groda, åh groda! Varför luktar ni så illa? Groda kan bli retad, groda kan bli retad."

Jag ger än inte ut refrängen eller dom andra 187 verserna, där jag skriver om bland annat ormar, mysoxar, älgar, katter, hundar, sniglar, möss, flatlöss, bävrar... osv.

Oftast så ser jag ut såhär när jag pluggar:
Om man nu bortser ifrån tungpercingen och min hand, så ser jag ut som en typisk Södra Latinare,
Och faktist, så trivs jag pinsamt nog lite med det, det gör inget för mig..
Är det okej?. Fan, jag borde fråga kant..
(Kant hoppar in adrenalinfyllt)


Kant - Lisbeth Henrietta, du vise själ. Det är alldeles utmärkt att du känner dig hemma i den legendariska lugna studerande klädseln. Stången i tungan dock faller mig icket till tycke. Men eftersom att ni min undersåte, är så vänlig och tacksam mot sin herre så låter jag det gå."


Aaah... Okej. Tack Kant, jag ska tänka på saken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0